Nu är det bäst för min gode vän Jessica Johansson att hon läser detta. Eftersom hon är den enda som tjatar om att jag ska skriva. Dock har jag kunnat utläsa på det sociala nätverket Facebook att hon verkar vara i London. Troligtvis en weekend.Min egen livsgnista har slocknat på grund av att jag dagligen sitter iklädd min forskarkostym tillsammans med min forskarekollega Karin och skriver C-uppsats. Eller den brinner väldigt svagt just för tillfället i alla fall. Forskarkostym innebär mjukisbyxor och en randig tröja för er som inte visste det. Miljön är oftast mitt vita, repiga köksbord från Ikea och rangliga plaststolar. Ibland varierar vi oss med Karins väggfasta bord, också det från Ikea. Ibland händer det oväntade när man har forskarkostymen på sig. Till exempel har jag suttit sönder ryggstödet på en av Karins stolar.Som inte ens är hennes eftersom det är hennes man som står för dem. Obs att det var en olyckshändelse. Jag är inte mer överviktig än vanligt.

Nu ska jag på spinning. Häftig träningsform som innebär att man cyklar tills man är trött och har blivit ett med sadeln. Inte på ett bra sätt. Nästa gång tänkte jag berätta om något kul. Det har du mitt ord på Jessic!